En sammanställning av lite fakta och forskning kring BPS samt DBT.

Borderline personlighetsstörning kännetecknas av ett mönster av
· instabilitet i regleringen av känslor
· bristande impulskontroll
· relationsproblem
· låg självkänsla

Störningen yttrar sig då i:
· svårigheter att hantera känslor
· impulsiva handlingar
· aggressivitet
· självskadande beteende
· självmordsförsök

BPS är enligtICD-10 att betrakta som en emotionellt instabil personlighetsstörning (F 60.3) och definieras enligt följande:

” En personlighetstörning som karakteriseras av en uttalad tendens att agera impulsivt och utan konsekvenstänkande.
Humöret är oberäkneligt och föränderligt.
Det är vanligt med affektutbrott och en oförmåga att kontrollera de våldsamma reaktionerna.
Det finns en tendens till grälsjukt och konfliktsökande beteende, Speciellt då impulsiva handlingar bromsas eller hindras.

Två varianter av BPS kan urskiljas:
1. den impulsiva varianten, som främst karakteriseras av emotionell instabilitet och brist på impulskontroll.

2. varianten som karakteriseras av osäkerhet vad beträffar självuppfattning, livsmål och inre val,
en kronisk känsla av inre tomhet,
intensiva och instabila interpersonella relationer samt
en tendens till självdestruktivt beteende inklusive självmord och självmordsförsök.”

En betydligt större andel kvinnor än män får diagnosen BPS.

Diagnosen är ofta förenad med självskadande beteenden och självmordsförsök.

Personer med BPS har ofta andra former av personlighetsstörningar eller sjukdomar, t.ex. depression, ätstörning, drogmissbruk och ångestsjukdomar.

Ca 90 procent av de patienter med BPS som någon gång vårdats vid psykiatrisk klinik har gjort ett eller flera allvarliga självmordsförsök.
Omkring 10 procent av patienter med BPS avlider till följd av självmord.

Orsakerna till BPS är bara delvis kända, men genetiska faktorer och negativa händelser under uppväxten, exempelvis fysiska och psykiska övergrepp har visats bidra till utvecklingen.

Det finns studier med en uppföljning som gjordes sex år efter att patienterna fått sin diagnos, som visade att 69 procent då inte längre uppfyllde kriterierna för BPS.
Dock uppvisade deltagarna fortfarande flera kvarstående symtom.

Hittills har det saknats vetenskapliga utvärderingar av behandlingsmetoder för denna patientgrupp.

På senare tid har psykodynamiska och psykoanalytiska psykoterapiformer börjat utvärderas.
Dessa metoder har ett centralt tema som är att bearbeta medvetna och omedvetna konflikter och relationer.

DBT (Dialektisk Beteende Terapi) är en omfattande och avancerad form av KBT (Kognitiv Beteende Terapi), som är speciellt utvecklad för kroniskt självmordsbenägna patienter med BPS.

DBT har flera inslag, bl.a. beteendeförändrande tekniker, metoder som syftar till att lära patienten identifiera och hantera tankar samt metoder för att lära sig acceptera känslor.

Behandlingen genomförs i flera steg, där självskadande och terapistörande beteenden prioriteras i början av behandlingen.
Ett utmärkande drag för behandlingen är den omfattande kontakt som behandlingsteamet har med patienten i form av individualterapi, gruppterapi och telefonstöd.

TEORI OCH PRAKTIK INSPIRERAS AV FYRA OLIKA KUNSKAPSKÄLLOR:
1. en biologisk förklaringsmodell (sårbarhetsmodell vad gäller känsloreglering)
2. en social modell (upplevelser under uppväxt)
3. en inlärningspsykologisk och kognitionspsykologisk modell (inlärningshistoria och tankemässigt fungerande)
4. en spirituell/andlig modell (tekniker som acceptans och medveten närvaro som inspirerats av zenbuddism)

En central aspekt är det dialektiska perspektivet.
Dialektik betyder argumenterings-eller bevisningskonst.
Inom DBT gäller dialektiken dels individens upplevelser och dels hur effektiva behandlingar bör läggas upp.
Varje upplevelse innehåller motstridiga polariteter, spänningen mellan dessa ger en möjlighet till förändring.
Motsättningen i DBT ligger i balansen mellan att bekräfta (validera) och acceptera patienten som hon/han är, samtidigt som behandlingen ger en möjlighet till förändring.
En behandlare kan validera patientens känslor och samtidigt föreslå metoder för att kunna hantera dessa känslor och upplevelser.

DBT INNEHÅLLER FLERA KOMPONENTER,
· öppenvårdskontakt i form av terapisessioner en gång i veckan
· Färdighetsträning i grupp
· Telefonkontakt med den ansvariga terapeuten mellan sessionerna,
för att förebygga kriser genom uppmuntran av användningen av färdigheter samt att reparera problem som uppstått i kontakten med terapeuten.

Suicidala och självskadande beteenden analyseras utifrån kedjeanalyser för att se till att dessa beteenden inte uppmuntras genom uppmärksamhet och ökad kontakt med terapeuten

. Ett DBT team består av behandlare med olika roller.
Teamet kan innefatta läkare, psykolog, psykoterapeut, skötare, sjukgymnast m.fl.
Alla i teamet ska ha genomgått utbildning i att bedriva DBT.
Behandlarna får teamhandledning, som syftar till att motivera behandlarna och för att säkra att DBT-metoden praktiseras på ett korrekt sätt.

En stor vikt läggs vid den terapeutiska relationen mellan patient och terapeut.

Målsättningen är specificerad i behandligsmål i noga prioriterad ordning.
Det första är att minska självmords- och självskadebeteende.
Därefter mål som går ut på att kunna genomföra terapin samt
att höja patientens livskvalitet och utveckla färdigheter.

DBT ÄR INDELAD I FYRA STEG:

1. Stabilisera patienten och hjälpa patienten att få kontroll över det kaotiska beteendet.
· Minska livshotande självmordsbeteenden
· Minska behandlingsstörande beteenden
· Minska beteenden som försämrar livskvaliteten
· Öka färdigheter och kompetent beteende (mindfulness, interpersonellt samspel, reglera känslor, stå ut i kriser)
Mindfulness är metoder hämtade från meditationstekniker som avslappning och medveten närvaro (träning i att vara närvarande i nuet)
2. Traumabearbetning
3. Stärka självförtroendet och lära sig hantera vardagliga problem
4. Skapa ett meningsfullt liv
Det beräknas att i Sverige finns mellan 70 000 och 140 000 personer med diagnosen BPS.

En DBT behandling beräknas pågå i ca ett år.

Forskningsresultat har visat att DBT leder till minskat självskadebeteende och till färre behandlingsavbrott.
Effekten har visat sig kvarstå vid en uppföljning efter två år.

DBT har också visat minska behovet av sjukhusvård, och hos missbrukare minskad droganvändning.

Resultat av behandlingen tycks inte påverkas av om patienten har missbruksproblem.

DBT verkar också ge en minskning av andra samtidiga psykiska störningar.

En studie har visat att patienternas självmordstankar påverkades av hur terapeuterna agerade och att DBT-strategierna (att t.ex. bekräfta patienten) var betydelsefulla.

Några biverkningar av DBT har inte dokumenterats.